Det är ironiskt att jag gårdagen skrev om kärlek, empati och godhet. Idag känner jag osäkerhet när min älskade mamma berättar om hennes dag. På vägen från jobbet gick hon förbi busstationen och går förbi tre killar i tonårsålder, ca 16-17 år, som spottar på henne och skrattar. Hon var tyvärr ensam och vågade inte säga någonting till dessa av rädsla. Jag blir så arg och besviken på världen.  Jag blir arg på föräldrar som inte tar sitt ansvar och inte uppfostrar sina barn. Jag blir arg på människor som beter sig som oförskämda, onda, kaxiga och hjärtlösa idioter. Antingen har de inte haft någon vettig uppväxt, växt upp med föräldrar som bryr sig mer om allt annat än ansvar och skyldigheter eller så har de valt fel väg, sällskap osv. :(:(:( /L